nu när jag äntligen ska skriva igen efter ett mindre uppehåll så känner jag inte för att skriva alls

det jag ville skriva va att jag har firat sanna i helgen och att jag t.ex var på stan med evelina igår men de är just det som tär på mig

för vi gick förbi han flera gånger, såg han, log mot honom men vi sa inte hejdå vi gav honom ingen kram för det som skulle hända visste inte vi.

att se honom i livet igår, gör det så svårt att förstå att idag är han borta.

jag beklagar för hans familj och närmaste vänner.

rip.